|
Nu biter frosten igen
och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron
är gasl?gebl? nu ikväll
Jag ser ut över stan
du är där n?nstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett h?r som kastar till
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det n?gra g?nger nu
men du är inte där
En doft g?r genom rummen
en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en s?ng
Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har g?tt ifr?n mej
för att vara hos dej
s? saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
S?na som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej
Nu lyfter man b?tarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett r?kallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
fr?n sm?städer, skogar
fr?n tristessens vinande vind
Vi tar oss fram s? gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir v?r ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här...
Den här kärleken hänger kvar
som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna p? bordet, alla har g?tt
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget först?tt
Som om min själ har g?tt ifr?n mej
för att vara hos dej
s? saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
d? saknar jag dej
Som vintern saknar v?ren
som den kloke saknar d?ren
som en salva över s?ren
som herden saknar f?ren
saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena
p? Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar n?nting
som jag finner n?n glädje i
d? saknar jag dej
|
